Området

Början

1985 startade en byggare, en arkitekt, en ekonom och en jurist ett projekt för ordna sitt eget boende på äldre dar. Efter 8 år och flera hundra protokollförda sammanträden stod Sikreno Strand färdigt 1993.

I början tänkte man småskaligt, 6-8 radhus med gemensamma lokaler där vänner och bekanta kunde bo och där man kunde mötas gemensamt. Och man skulle kunna få hjälp på ålderns höst.

När man först fann Sikrenoområdet, fann man det för "hett", marken var inte till salu, stadsplanen var inte färdig, och det såg dyrt ut.

Man såg sig om, på Jakobshöjden i Västerås, servicehus på olika ställen, såg på Ekebyhus i Uppsala och på Hiertagården på Lidingö.

Många olika lösningar fanns, en del bättre, andra sämre, och man lärde en mängd saker.

Man finner rätt område.

Så småningom hade man förkastat alla alternativ, men då började det skymta en öppning för Sikrenoområdet. Danderyds kommun hade stora problem med sina hyresgäster i Muntherska villan, som då var ett kollektivboende.

Kommunen ställer villkor..

1987 gav kommunen klartecken, men ställde villkor:

1. En bostadsrättsförening måste bildas

2. Kommunen måste tillförsäkras majoritet i Bostadsrättsföreningens styrelse

3. 15 lägenheter måste reserveras för kommunen

4. Endast danderydsbor skulle komma ifråga som lägenhetsinnehavare

5. En åldersgräns vid 60+

De första åren var ganska stormiga, med stor misstänksamhet från kommunen mot "den privata gruppen". Så småningom lugnade det ner sig och 1990 kunde köpebre skrivas, efter en runda med överklaganden ända upp i regeringen. Köpesumman var 5,7 MSEK för villa och tomt.

Finansieringsproblem

Nu gälde det att hitta ett bolag med resurser och erfarenhet av att bygga bostäder för äldre. Det blev AB Borättkoncernen. Detta bolag åtog sig att genomföra explorateringen tillsammans med Konsistoriet. Speciell utredning om ljudisolering och ventilation gjordes. Det blev ett mekaniskt till- och frånluftsystem, som gör det möjligt att filtrera inkommande luft, och dessutom kyla inkommande luft sommartid. Vi har nu renare luft inne än ute.

Totalkostnaden räknades fram, och kontrollräknades ytterligare en gång av ett fristående beräkningsbolag.

Detaljplanen godkändes 1990 och de statliga lånen blev klara 1992. Totalentrepenad teckandes med Borätt dels för bostäderna och dels för renoveringen av Munterska villan. Bygget startade 1992 och blev klart 1993. En incitamentklausul i kontraktet medförde en förtjänst på några MSEK för bostadsrättsföreningen, men förde med sig ett omfattande merarbete. Arkitekt blev Pertti Bengtsson. Valet stod mellan ett alternativ med 4 lamellhus i varierande utformning och det som sedan blev byggt, vilket förordades av majoriteten.

Så här tänkte man

Anläggningskostnaden beräknades till 198 MSEK varav 121 MSEK var lån, 66 Msek var insatser och 11 MSEK var bidrag.

Service:

Sedan 1989 diskuterades detta och utreddes på längden och tvären. 1990 hade man en offertförfrågan klar. Från början hade man tänkt sig flera anställda i Brf, men genom att dela upp de olika tjänsterna i naturligt sammanhängande grupper kunde kostnaderna radikalt minskas.

Teknisk resp ekonomisk förvaltning kunde lätt köpas in, liksom städ och fönsterputs.

Köket var en knäckfråga. Det blev dimensionerat för tillagning av 120 portioner 365 dagar per år. Från andra håll kom erfarenheten att man måste ha måltidstvång för att upprätthålla standarden i såna här anläggningar. Men detta ville man inte ha här, man valde frivillighet. Cateringverksamhet av en måltidsentrepenör skulle införas, en extrem låg hyra för köket kompenserades av skyldighet att servera middag till lågt pris hela året.

Genom fjärrvärmeavtal kunde egen panncentral slopas, och därmed beroendet av egen fastighetsskötare.Tillsynen av anäggningen bakades in ett entrepenadavtal omfattande teknisk service.

Trädgårdsunderhåll lades ut på entrepenad, men en trädgårdsgrupp bestående av intresserade boende medverkar intensivt.

Avtal slöts med frisör, fotvårdare och massör.

Enda heltiden blev en husmor. I början fanns även ett avtal med primärvården med en distriktsköterska placerad här någon dag i veckan, men behovet visade sig vara så litet att tjänsten slopades.

Inredning:

INTRA anlitades (dotterbolag till Matells). Inredningsarkitekt Margareta Berg arrbetade ihop med husarkitekten. En arbetsgrupp valde tillsammans med Kultur oFritid i Danderyd ut 6 Danderydskonstnärer som fick utsmycka gemensamma lokaler.

Svåra tider 92-93

Bankkrisen gav höga räntor och svårighet att få låna. Det fanns en namnlista på 200 personer i Vänföreningen, men en del började dra sig ur. I början fanns ju även krav på Danderydstillhörighet, vilket inte gjorde rekryteringen lättare. Dessutom fanns ett åldersminimum som var tokigt. Och planer fanns ju också på ett måltidstvång.

Bygget skulle starta 17 mars 1992. En vecka före byggstart begärde man besked från kommunen: Ska vi starta bygget, i så fall med kommunal garanti, eller lägga ner?

Kommunen beslutade enhällit om start för bygget.

Men försäljningen gick trögt, tiderna var svåra. I november släppte kommunen kravet på minimiålder 60, och reservationen för Danderydsbor. Men ändå var i mars 93 endast 47% av lägenheterna sålda. Nu blev flera ev dem som redan skrivit kontrakt oroliga, Skulle de som föreningsmedlemmar belastas av kostnaderna för de osålda lägenheterna? I de läget gjorde kommunen inte mycket för att underlätta, snarast tvärtom. De baktalade hela projektet och påstod att det vore mycket sämre än kommunens eget, i Kevinge.

Uppgörelse med kommunen

Till slut ställde Föreningen Kommunen mot väggen: Ta ansvar för de osålda lägenheterna eller låt föreningen gå i konkurs, varvid den kommunala borgen skulle utlösas.

Våren 1993 kunda man nå en uppgörelse där föreningen avlastades från ansvaret för osålda lägenheter. Kommunen övertog och hyrde ut ett fyrtiotal lägenheter, som man de sista åren succesivt sålt ut.